lördag 27 augusti 2016

Tjena Malbas nation!

Tjena Malbas nation! 

Mitt namn är Carl Alenfall och går ibland under namnet "Lomma" i klubben. I våras tog jag studenten från Idrottsgymnasium efter att ha spelat i klubben sen 8an. I höstas fick jag även chansen att spela i ligan och representera Malbas som nykomlingar. Jag har haft fantastiska år med mycket hårt arbete, slit men också massa glädje. Under min tid i Malbas vann vårt lag 2 SM guld, 1 silver,  2 brons, Scania cup och både varit overseas och i Italien. Men just nu befinner jag mig i Fort lauderdale, Florida och ligger i min säng i mitt dorm room och tänker tillbaka på min tid i Malbas. Fan vad bra det var och fan vad bra vi är. En organisation som stödjer en, fantastiska coacher och rakt igenom bara bra människor. 

Under min tid i Malbas har jag alltid fått kämpa för speltid. Henke brukade alltid skoja om att jag hade "lomma sjukdomen" vilket betyder att man är bekväm och inte hustlar så mycket, så det var jag alltid tvungen att motbevisa. Vårt lag bestod av 12 spelare som alla fightade som hundar varje dag. Många, inklusive mig själv funderade ifall det verkligen var värt all den tiden vi la ner på det, vi brukade t.o.m. skämta om det. Vi hade 9 träningar på vardagarna och ifall vi inte hade matcher så såg Henke till att vi tränade på helgerna. Så var det bara. Det var tidig uppgång för mig 4 dagar i vecka (05:40) för att hinna med bussen till träningarna och om jag fick sova ut till 07:00 var det världens sovmorgon.  Men för att svara på ifall det var värt det? Till 100%. Allt vi åstadkom som en grupp under dem åren finns det inte mycket som kan slå. Det är inte många jag skulle kunna säga att jag känner bättre än mina lagkamrater. så när studenten kom var det både den roligaste dagen i mitt liv, men också den tråkigaste dagen för då visste jag att vår tid som ett lag var över. Till höst så kommer vi alla att skiljas åt. 

Just nu så spelar jag för ett Universitet som heter Nova Southeastern University i NCAA division 2 och vilken skillnad det är. På skolan studerar ca 30 000 elever och för oss som är atleter är det här man ska vara ifall man älskar basket. Att gå från att ha med sig 2 väskor varje dag med basketboll, handduk och ombyte till 2 träningar till att få allting upphängt och tvättat på sin plats i omklädningsrummet innan en träning känns lite konstigt. Man kan inte heller hitta faciliteter som dessa i Sverige, det är helt stört. Vi har 3 olika planer att välja mellan att träna i och en läktare som tar 4500 personer. Vi har till och med en egen dörr ut till skolans poolområde från omklädningsrummet där vi brukar hänga efter workouts för avslappning. 

Som sagt så ligger det i Florida och jag vet inte hur många palmer jag går förbi i mina flipp flops varje dag. Det är helt fantastiskt och man kan inte vara mer än enormt tacksam och förstå hur lyckligt lottat man är. Men man måste också inse hur mycket tid man har lagt ner på att komma hit och vilka uppoffringar man har gjort. Allt handlar om inställning och även ifall det inte alltid varit min starkaste sida har jag iallafall gett mig fan på att jag vill komma någonstans med basketen.  

Så Malbas peeps, 
Hoppas det här var en liten morot för er att jobba hårdare för det ger resultat även ifall det är tufft ibland. Alla utvecklas olika snabbt och i olika perioder, jag tog fart i sista året av gymnasiet och blev som bäst då. Se också till att uppskatta alla de som lägger ner tid på er i Malbas för det gör det av ren kärlek för att se er utveckling. Vi ses snart!

// Lomma 
















Inga kommentarer: