Redo för Pac 12 Conference spel!

Hej alla Malbas människor!

Det var ett tag sedan ni hörde från mig (Paulina) senast nu och tänkte att det var dags att uppdatera. Efter vår sista non conference match imorgon, har vi spelat en tredjedel av vår säsong. Tiden har rusat förbi och vi är 8-2 än så länge och efter jul börjar vi vårt conference spel. Befinner mig just nu i North Carolina och mötte igår South Carolina. Ett lag som är rankat #6 i landet men med ett 3-poängsskytte på 15% och straffkast procent på 52, förlorade vi tyvärr trots en bra insats. Vi är rankade #9 i USA och har stora möjligheter att gå långt i år men har inte råd att skjuta så dåligt när man möter ett sådant bra lag.

Sist jag uppdaterade var jag nyss hemkommen från Australien med laget, och för någon vecka sedan tillbringade vi Thanksgiving i Mexico. Ja ni hör ju själva, vi är alldeles för bortskämda. Det var dessutom ett 5 stjärnigt all inclusive hotel som vi bodde på och förutom två vinster som vi tog med oss hem, fick vi även bada med delfiner (!!!!!!!!), köra fyrhjulig och göra zip lining. Kan inget annat än igen påpeka hur mycket det är vi får vara med om, basket och skola är prioriteringarna men det är verkligen en enda stor upplevelse med allt annat som man får vara med om vid sidan av det som jag är väldigt tacksam för. Bjuder på lite bilder från de senaste månaderna från vad jag nyss nämnde samt matcher, träning med NBA kille (Ryan Hollins, jättetrevligt fd. UCLA spelare), Christmas Party (många av oss hade ugly christmas sweater som är en big deal här som en lagkompis hade gjort till oss) etc.

Ta hand om er och hör av er om det är något ni undrar!

//Paulina Hersler

Hej Malbas!

Rowan University Mens Basketball webpage

Jag heter Tomas Malmsjo och går mitt första år på Rowan University. Jag var en del av det bästa bästa Malbas ungdomslaget genom tiderna, Malbas p97. Vissa av oss bestämde sig för att satsa mer på utbildningen, vissa valde att satsa mer på basketen och en del av oss valde att försöka kombinera båda.
Jag valde Rowan University för att de är en väldigt bra akademisk skola som har en högt rankad "business school", det är det jag pluggar här. Skolan är väldigt rik och har mycket resurser att erbjuda eleverna och även det är en av anledningarna att jag valde Rowan.

Basketlaget här vann ett "national championship" 1996 och har sedan dess varit ett stabilt D3 lag i en bra conference. De senaste åren har dock inte varit lika bra men med hjälp av skolans resurser är basketen (och alla andra sporter) på väg att lyftas något enormt. En ny basketarena är på väg att byggas och skolan jobbar för att skifta över till en division 1 skola vilket är väldigt kul!

På varje träning är där runt 7-8 managers som passar bollen, sätter screens och håller koll på klockan i olika övningar och dessutom är head coach där med hjälp av 4 assistant coacher, så om man är lat får man höra det!
Vår head coach, Joe Crispin har spelat i NBA med La Lakers, Phoenix Suns och dessutom spelat i en massa europeiska lag under sin karriär. En av våra assistant coacher Demetrius Poles har också spelat utomlands i en massa år och levt på sin basket.
Det är kul att spela för coacher med sån erfarenhet och de har mycket att berätta om och lära en.

Vi har börjat säsongen med 4 vinster och 1 förlust och hoppas på att vinna vår liga och spela för ett "national championship" i mars.


Som sagt är det en väldigt akademisk skola och mycket tid går åt att plugga och finslipa extraarbeten. Därför skriver jag detta kort så att jag kan återgå till mitt pluggande.

Vi ses i borgar i sommar!
(Blir svårt Tomas, då Borgar rivs i Januari :-) 

Vinst i premiären

Hej allihop, uppdatering nummer 2 från mig i Frankrike. Har nu varit här i lite mer än en månad och allt har gått superbra!

29 Augusti flög jag till Frankrike, och under första veckan är det alltid mycket byråkrati och pappersarbete och olika läkarkontroller som måste göras. Så som sagt, åkte direkt från flygplatsen i Bordeaux till läkarkontroll på en stor sportsklinik i Bordeaux för att dubbelkolla min hälsena. Den blev godkänd 😊 och så for vi vidare till staden Mont-De-Marsan som nu är mitt hem de näst kommande 9 månaderna. Vi spelare bor i ett nytt lägenhetskomplex på ca 10 lägenheter, så det är mycket praktiskt, eftersom någon alltid har något man behöver. Vi bor ca 7 min från hallen med bil. 

Sen blev det dags för mej att göra hjärtkontroll, har blivit utvärderad av både klubbläkare & sjukgymnast, och efter att jag blivit "godkänd" av dom var det äntligen dags att träna nästa dag. Den första veckan var det mycket intervaller på fotbollsplanen och mycket basket/ konditions relaterade övningar på planen. Övriga spelare som fått 1 veckas extra ledigt som spelat OS anslöt följande vecka. Första veckan flög förbi extremt snabbt, man är alltid extra trött under försäsongen. Men härligt väder har vi här i södra Frankrike så,  det finns inte mycket att klaga över. 

Under andra helgen så hade klubben anordnat en laghelg på en stor camping vid havet, där bodde vi i stugor och hade lite olika "uppdrag" att utföra för att lära känna varanda bättre, komma fram till våra gemensamma mål och regler osv. En av dagarna kom det en "motivational speaker" som berättade om sin personliga kamp med bröstcancer. När hon överlevde detta så ville hon göra något som ingen annan gjort, och det var att "paddel board" över atlanten från Cape Verde i Kanada till Capbreton i Frankrike, och hon berättade då om hur viktigt det är med kommunikation, planering, regler osv. Otroligt givande!!! De hade även bokat in en eftermiddag åt oss med "Stand up paddel board", som var extra roligt för hela laget! I de flesta franska lagen är det ganska typiskt att man har en så kallad "lagkassa" och där måste man lägga pengar när man tex, inte har på sig rätt kläder, inte har med sig sin reversible shirt till träning (1€), om man trillar på planen utan någon omkring sig (2€), om coachen råkar spotta ut sin tic-tac när han pratar, (vår coach haha), om man får en teknisk osv (10€), och i slutet på denna säsongen har vi bestämt att vi ska donera denna lagkassan till kvinnan som gav sitt motiverande  tal till oss och den organisationen hon representerade 

De näst kommande veckorna blev det 3 tränings matcher och vinster i alla 3! Hela månaden har vi gått och väntat på premiären som var den 1 Oktober. Damligan i Frankrike kickar alltid av första matchen av säsongen med en helg i Paris. Vi bodde på ett stort tjusigt Marriott hotel, ett stenkast från Eiffeltornet, och här bodde alla 12 lagen under helgen!!  Jättekul. Det är en massa media bevakning/intervjuer etc, och en stor foto shoot för varje lag, och givetvis alla matcherna på lördag & söndag. Jättekul  att få träffa flera f.d lagkamrater och spana in de nya motståndarna inför denna säsongen. Franska Basketboll Förbundet och Damligan (LFB) står då för kostnader, och det är mycket unikt koncept som jag tycker är superbra !

Det blev vinst i premiären för mig och mitt lag. Vi blev lottade mot ett lag som nog inte kommer ligga i toppen denna säsongen, vi kunde bekvämt leda hela matchen mer eller mindre och vann tillslut med 8. I mitt lag spelar en av Frankrikes & Europas största profiler, Celine Dumerc, en riktigt vass PG, och det är otroligt roligt och lärorikt att få spela med en sådan fantastiskt duktig och erfaren spelare. Vi har en spanjorska som har riktgt vassa attacker, en mycket bra kanadensare på position 4 och en riktigt stor och tung amerikan på position 5. Truppen består alltså av 8 professionella spelare och 2 spelare som går på basketgymnasiet. Nu har vi 3 liga matcher innan 1 match i franska cupen och sista veckan i oktober börjar Eurocup, där vi då har blivit lottade i en grupp med ett lag från Venice i Italien, Nice som spelar i franska ligan tillsammans med oss och så är det ett kval mellan ett polskt lag och ett schweiziskt lag.

På lördag är det match mot mitt gamla lag Tarbes (TGB) och det ska bli riktigt kul att slå dem! 

Until next time ! Keep ballin ;) 

Kalis

Hej från Kalis

Hej alla ni där ute,

Kalis Loyd här, nyligen hemkommen från Örebro efter 4 dagars Landslagsläger. 

Jag vet inte hur många som känner till mig och min story, men jag drar den i kort format. Jag är då malbas fostrad sedan tidig ålder, gått på Malmö BG och spelat div 1 med Malbas, innan jag spela mitt sista år på BG i danska damligan. Därefter drog jag till college i 5 år - Lamar university. En small/mid- major school. Blev Conference Champions ett år, spelat NCAA tournament, WNIT postseason etc. Slog även det 20 åriga alltime leading scorer rekordet med mina 1967 poäng. Efter college drog jag till Rumänien och spela ett år där i ett lag som spela eurocup, efter det har jag spenderat de senaste åren i Frankrike i olika klubbar.   

Lamar University 

Sepsi SIC

Jag pajade min hälsena i november 2015, men läkarna kunde inte konstatera att den var i sönder, så 16 Mars åkte jag hem till Sverige för att träffa en specialist som sedan kunde konstatera att min hälsena delats i två. Ganska stor operation för att åtgärda allt som gått sönder. Kunde räkna med 5-6 månaders rehab och eventuellt spel i början på nästa säsong. Jag signa inte med något lag de första 4 månaderna för jag ville inte stressa eller ha någon form av press när det gällde min återkomst, jag ville se till att jag blev 100% innan jag skrev nytt kontrakt. Mitten på juli skrev jag på för Basket Landes som ligger i syd västra Frankrike, söder om Bordeaux. Det är en en klubb som spelar Eurocup varje år och går ofta till slutspel där men även i Franska ligan. Nu på måndag går flyttlasset ner dit för försäsong träning. Första matchen är 1 oktober. 

Tarbes 

Arras

Men som sagt, har precis avslutat träningsläger med svenska damlandslaget, som har varit otroligt givande då det var mina första "officiella" träningar sen jag blev skadad i november. Jag tycker att det har gått väldigt bra personligen, även fast jag har sjuuuuk träningsvärk just nu. Då en del äldre spelare tackat nej pga olika anledningar var jag helt plötsligt den äldsta där. Det var jätte roligt att få träffa nya tjejer och fått hörs deras story. Jag har bara tränat en gång per dag då det fortfarande är viktigt att jag trappar upp min träningsmängd i rimligt fart, iom att min rehab har gått så utmärkt hela sommaren. 

Lycka till till alla ballers out there i eran nya säsong. 

Peace out

Loyd #5 

Tjena Malbas nation!

Tjena Malbas nation! 

Mitt namn är Carl Alenfall och går ibland under namnet "Lomma" i klubben. I våras tog jag studenten från Idrottsgymnasium efter att ha spelat i klubben sen 8an. I höstas fick jag även chansen att spela i ligan och representera Malbas som nykomlingar. Jag har haft fantastiska år med mycket hårt arbete, slit men också massa glädje. Under min tid i Malbas vann vårt lag 2 SM guld, 1 silver,  2 brons, Scania cup och både varit overseas och i Italien. Men just nu befinner jag mig i Fort lauderdale, Florida och ligger i min säng i mitt dorm room och tänker tillbaka på min tid i Malbas. Fan vad bra det var och fan vad bra vi är. En organisation som stödjer en, fantastiska coacher och rakt igenom bara bra människor. 

Under min tid i Malbas har jag alltid fått kämpa för speltid. Henke brukade alltid skoja om att jag hade "lomma sjukdomen" vilket betyder att man är bekväm och inte hustlar så mycket, så det var jag alltid tvungen att motbevisa. Vårt lag bestod av 12 spelare som alla fightade som hundar varje dag. Många, inklusive mig själv funderade ifall det verkligen var värt all den tiden vi la ner på det, vi brukade t.o.m. skämta om det. Vi hade 9 träningar på vardagarna och ifall vi inte hade matcher så såg Henke till att vi tränade på helgerna. Så var det bara. Det var tidig uppgång för mig 4 dagar i vecka (05:40) för att hinna med bussen till träningarna och om jag fick sova ut till 07:00 var det världens sovmorgon.  Men för att svara på ifall det var värt det? Till 100%. Allt vi åstadkom som en grupp under dem åren finns det inte mycket som kan slå. Det är inte många jag skulle kunna säga att jag känner bättre än mina lagkamrater. så när studenten kom var det både den roligaste dagen i mitt liv, men också den tråkigaste dagen för då visste jag att vår tid som ett lag var över. Till höst så kommer vi alla att skiljas åt. 

Just nu så spelar jag för ett Universitet som heter Nova Southeastern University i NCAA division 2 och vilken skillnad det är. På skolan studerar ca 30 000 elever och för oss som är atleter är det här man ska vara ifall man älskar basket. Att gå från att ha med sig 2 väskor varje dag med basketboll, handduk och ombyte till 2 träningar till att få allting upphängt och tvättat på sin plats i omklädningsrummet innan en träning känns lite konstigt. Man kan inte heller hitta faciliteter som dessa i Sverige, det är helt stört. Vi har 3 olika planer att välja mellan att träna i och en läktare som tar 4500 personer. Vi har till och med en egen dörr ut till skolans poolområde från omklädningsrummet där vi brukar hänga efter workouts för avslappning. 

Som sagt så ligger det i Florida och jag vet inte hur många palmer jag går förbi i mina flipp flops varje dag. Det är helt fantastiskt och man kan inte vara mer än enormt tacksam och förstå hur lyckligt lottat man är. Men man måste också inse hur mycket tid man har lagt ner på att komma hit och vilka uppoffringar man har gjort. Allt handlar om inställning och även ifall det inte alltid varit min starkaste sida har jag iallafall gett mig fan på att jag vill komma någonstans med basketen.  

Så Malbas peeps, 

Hoppas det här var en liten morot för er att jobba hårdare för det ger resultat även ifall det är tufft ibland. Alla utvecklas olika snabbt och i olika perioder, jag tog fart i sista året av gymnasiet och blev som bäst då. Se också till att uppskatta alla de som lägger ner tid på er i Malbas för det gör det av ren kärlek för att se er utveckling. Vi ses snart!

// Lomma 

Från Los Angeles

Hej alla Malbas människor!

Nu är det dags att dra igång den här bloggen och jag hoppas ni med nöje kommer att läsa och följa våra resor och erfarenheter som vi delar med oss av här från olika platser i världen. Med viss tidigare erfarenhet av bloggande (har vi några läsare även här kanske?) tänkte jag dra igång bloggen och vill börja med att bara kort presentera mig själv.

Mitt namn är Paulina Hersler och började spela basket i Malbas när jag gick i sjätte klass. Jag spelade därefter i damligan i Södertälje där vi vann två SM-guld och jag har nu spenderat mina tre senaste år på UCLA (college) i Los Angeles (har två år kvar här). Jag är nu 22 år gammal och har inklusive mina två år då jag varit borta p.g.a. korsbandsskador, spelat basket i 10 år. Jag studerar nu Kommunikation på UCLA och får vara med om helt otrolig upplevelse både på och utanför plan som jag ska försöka dela med mig lite av här.

Fick vara hemma ett tag i Sverige i sommar så träffade på en hel del av er som var och tränade hårt i hallen under sommaren. Hoppas ni hittat till bloggen och väldigt kul att se er jobba hårt, fortsätt med det! Utan hårt arbete kommer man inte långt kan jag säga. Jag avslutade precis min 3,5h långa morgonträning här idag och Coach var riktigt "pissed" som vi säger här borta då hon inte tyckte vi gav allt vi hade. Träningen avslutades med "everyone get on baseline", vilket är bland det mest fruktade ord man kan höra. Blev en hel del springande efter det kan jag säga...

Så kan en vanlig träning se ut här men givetvis är inte målet att göra Coach arg även om det förekommer ibland. Däremot är syftet gott då hon vill att vi ska bli bättre och speciellt eftersom vi har något helt fantastiskt framför oss. På torsdag åker vi till Australien med hela laget. Väldigt många skolor i USA åker utomlands med laget vart 4:e år och jag är bara väldigt lyckligt lottad att vi just åker till Australien. Aldrig varit där men alltid velat åka dit! Så dit ska vi åka i 10 dagar och tillskillnad från vad vi annars brukar göra, kommer denna resan mestadels bestå av lag aktiviteter, kul saker, turist grejer etc. och vi ska "bara" spela 4 pick up matcher. Ska bli riktigt riktigt kul faktiskt.

Som om inte det vore nog så hade vi igår vi årliga photo shoot med laget. En av mina favorit grejer som vi gör utanför planen faktiskt. Det är helt sjukt vad det lägger ner pengar på det asså! Vi är en gång om året i en jättefin stor studio där Justin Bieber etc. spelat in musik videos och tar professionella bilder. Vi blir där sminkade och stylade av riktiga stylister (även dem jobbat med kändisar) och tar sedan en himla massa bilder. Det är lagbilder, gruppbilder, individuella bilder med boll, hoppbilder, olika ljus, olika bakgrunder och får även ta bilder i privata kläder där vi har något vardagligt på oss, och även en professionell outfit. Vi tar även en massa bilder med UCLA grejer och spenderar en hel dag i studion för att få riktigt häftiga bilder som vi sedan kan använda för att marknadsföra UCLA. Vardagen är inte alltid såhär glamorös kan jag säga men just nu är det mycket kul som händer här borta!

Jag kan ju skriva hur mycket som helst och hoppas inte jag tappat er än, men får nu sätta stopp och hoppas på att någon annan fd. Malbas spelare tar över med nästa inlägg. Hoppas ni fortsätter kika in här och läser om oss Malbas människor. Vill slutligen bjuder på lite bilder från gårdagens photo shoot.

Ta hand om er!



- Paulina Hersler

Du kan ta spelaren från MALBAS, men inte MALBAS från spelaren

Många spelare har gått igenom Malbas verksamhet sedan klubben bildades och vi vill med denna "utlandsblogg" låta de som lämnat "boet" få inspirera de som är på väg upp i verksamheten.
Dessa förebilder har kommit långt på sin resa och spelar på high-school, college som proffs ute i världen. Våra yngre förmågor kan lära sig otroligt mycket av dessa och de som lämnat kan med några ord, bilder, videos ge tillbaka mer än de anar till klubben som la grunden för vart de är idag.

Det är med stolthet vi kan presentera denna "laguppställning" på basket motivators som ni ser ute till höger på sidan.


Ball is life!
/Andreas