Från Malmö till Milano

Ciao, mitt namn är Ludwig. Jag flyttade till Italien i augusti för att spela basket för Pallacanestro College basketball i en liten stad nordväst om Milano. Här bor jag tillsammans med sju andra spelare från Italien, Serbien, Bulgarien och Argentina.

Jag tränar två-tre gånger om dagen. Det börjar oftast med ett individuellt basketpass efter lunch och strax därefter ett pass i gymmet. På kvällen tränar jag sedan med herrlaget och vi har två matcher varje vecka.

Hemmahalllen

En stor skillnad är hela den basketkultur som finns här i Italien. Basketen här är en mycket större sport än vad den är i Sverige. Det finns ett mycket större intresse för basketen hos folket här.
Det är även en stor skillnad när det gäller spelet då det är mer fysiskt och mycket mer kontakt tillåts.
Klubben har en bra organisation med många bra och engagerade coacher som jobbar med basketen på heltid.  

Den italienska kulturen och livsstilen skiljer sig på många sätt från den svenska. I Italien äter man inte frukost på samma sätt som i Sverige. Många åker till ett café för att dricka en kopp kaffe och äta en croissant. Frukosten hemma består i princip av mjölk och småkakor.

Dagarna i Italien börjar lite senare och en del butiker öppnar inte förrän klockan 14.00 på eftermiddagen. När jag flyttade ner hit kunde jag ingen italienska men nu har gått och läst italienska två gånger i veckan och har nu kommit in rätt bra i språket. Jag kan förstå det mesta av vardagsspråket och göra mig förstådd. Det var svårt i början när jag inte kunde någon italienska eftersom italienarna bara pratar italienska och knappt någon engelska och dessutom pratar de riktigt fort. Språket på träningarna är bara på italienska och inget annat.

Min första termin här läste jag bara italienska men efter jul har jag också börjat studera ekonomiprogrammet på distans på den svenska gymnasieskolan Korrespondensgymnasiet.

Julia Raflund - Från Malmö till Omaha, USA

Hello Malbas nation!

I augusti flög jag över Atlanten till Omaha för att spela på Iowa Western CC. Nu började jag precis min andra ”semester” här och jag trivs bättre än väntat. Campus är väldigt fint och från mina erfarenheter när vi bland annat spelat bortamatcher så kan jag säga att vår skola definitivt är en av de bästa jag sett här.

Coacherna här har weekly schedules för oss och varje träning är planerad i minuter och minsta detalj vad vi ska göra. Preseason var lätt det tuffaste träningsmässigt under det första halvåret här. Inte nog med att vi tränade varje dag, utan var träningarna flera timmar långa med både basket, running och weights. Dock hade vi väldigt roligt och vi fick prova på andra saker än bara running och basket tex yoga, cross fit, simning m.m. Innan vår säsong började hade vi en massa teambuilding aktiviteter och community work. Nedan ser ni när vi stöttade vårt american football team som är n.1 i Amerika.

Innan säsongen startade hade vi flera photoshoots med både bilder och videor vilket var väldigt roligt.

Att sköta skolan är väldigt viktigt här. Om man skulle jämföra universiteteten hemma och här så är nivån lite enklare. Det är också rätt skönt att vi i Sverige är så pass ”duktiga” på engelska, för de andra internationella spelarna i mitt lag har haft det rätt jobbigt med språket. Även om jag inte gick BG så skulle jag säga att spela basket på college här är ungefär som att gå BG hemma. Där dagarna i princip är likadana varje dag med basket och skola. Det känns lite som man lever i en bubbla. I våra weekly shedules är det ibland inplanerat ”study hall” där vi alla sitter och pluggar tillsammans. Ibland är vi övervakade och ibland inte haha..

Amerikanarna är väldigt mycket för quotes och vår head coach har varit väldigt pushande om att vi ska till nationals i mars och spela. Just nu ligger vi 14-4 och är på rätt väg, så vi får se hur det går längre fram om vi åker till Texas och spelar om ett championship. Här är bara ett av säkert 100 quotes vi fått från henne.

Våra matcher började inte förrän i november, så det var lång väntan, men sedan gick tiden snabbt med flera matcher i veckan. Jag hade turen att få åka hem och fira jul, men 10 dagar senare var jag tillbaka och nu har vi redan hunnit spela 3 matcher. Dessvärre skadade jag mitt IT-band, även kallat löparknä, så jag missade dem. Men det är bättre redan nu så jag hoppas på att få spela snart igen.

Liknande vad alla andra skrivit om de amerikanska spelarna här, så är de väldigt mycket bättre individuellt. Här på junior college känns det som att de lägger extra fokus på ens individuella utveckling för att en sedan ska kunna transfer till en annan skola. Våra basket pass här per dag är minst 2 timmar, men man kan komma in i hallen själv och skjuta/öva på moves när man vill. På game days har vi alltid shoot around där vi skjuter, går igenom våra spel och diskuterar scoutingen en sista gång. Här är ens bästa kompis i hallen.

Jobba hårt där hemma alla ballers och om ni får chansen att spela på college så ta den! Har ni några frågor svarar jag gärna. Ni kan följa mig på insta @juliaraflund. Vi ses i hallen i sommar!